Kvällarna blir dystra.

Sitter i bussen påväg mot hfors ska stiga av vid olympiastadion, och gå en bit till platsen där jag känner att jag hör hemma, nordis eller gamla ishallen. Bussen e tom, typ jag och 3 andra. Klockan e lite på 5 o de e nästan helt mörkt ute, ja tror de e dags för vinter snart människor : / varför är livet ibland så svårt? Kan saker inte för en gångsskull fara så som jag själv planerat. Människor säger att me kännslor får man sällan de man vill, men ti mig känns de som de aldrig blir så.